"Var er själva så kan ni bli lika grymma som mig en dag."

 

Jag är så himla glad över att jag och Sara åkte till Lund igår och såg Panda da Panda. Sååå värt var det! Även fast det var ungefär samma upplägg som på Malmöfestivalen så gjorde det ingenting, för att jag kan kolla på Panda da Panda i flera timmar i sträck ändå. Och med det menar jag att det största minuset var att det bara var en timma långt. Hade kunnat dansat i två timmar till utan problem. 

 

Det bästa med Pandas konserter är att det är annorlunda. Han har bakgrundsdansare, DJ's och han bjuder på en show som inte många artister kan leva upp till. Han kastar vindruvor, dansar med svärd och skyddar sig mot pilar. Och allt han gör och hans sätt att bete sig på scen gör att hans låtar får så mycket mer mening. Han skriver ju redan texter om viktiga saker, om horisonter som försvinner av betong, om hemlösa, om kärlek och om hur det är att må så dåligt att man skadar sig själv. Sen är det ju en hel del humor också och det gör allting till en sån himla bra blandning. Och så använder han alla dessa bra texter med helt unika dansmelodier. Herregud. Han är ju ett musikaliskt geni! Jag rent av räknar dagarna tills jag får se han igen.