frågan är om vi inte bara ska ge upp allihopa och bli tjocka tillsammans
Hängde på Malmöfestivalen några dagar förra veckan och världens bästa syster kom till Skåne på besök. Förutom det har jag varit otroligt lat de senaste veckorna och tänker att det är okej för att snart blir det full fart igen. Går runt och oroar mig över att jag ska stressa. Och löven börjar bli gula. Men idag var det åtminstone varmt ute och jag blev svettig av solen. Njuter så länge den varar och imorgon är det helg igen och kanske finns det en risk att jag blir lite full.
WOW 2014
I början av augusti åkte jag upp till Sveriges finaste stad Göteborg och till festivalen way out west. Var sjuk när jag åkte men sket i det, tog med halva medicinskåpet och hade skoj ändå. Såg massa bra artister, drack öl, hängde runt, lånade pengar och köpte mig en tröja, sprang i vattenpölar och hade himla himla kul trots en förjävlig förkyldning. Ville aldrig att det skulle ta slut och ville aldrig åka hem. Festivaler alltså <3
det som händer när vi dör, är att livet går vidare precis som förr
Jag vet inte vad det är med mig men jag har de senaste dagarna varit så otroligt lat och pendlat mellan att ligga i sängen och i soffan. Ibland orkat ut på en promenad.
Tänker på allt jag måste ta tag i. Tänker på att det snart är höst. Sätter på mig ett par shorts och vägrar inse att det börjar bli kallt ute.
Tänker ännu en gång på att jag borde göra det och tänker att jag snart ska ta tag och göra det andra. Sätter på ett till avsnitt av grey's anatomy.
Tänkte vid klockan 18 att jag borde njuta av de sista solstrålarna sommaren erbjuder och gick hem till Sara. Vi gjorde en misslyckad snickerskaka och det började regna. Kollade på film och gick en omväg hem.
Måste ta tag i mitt liv. Eller så måste jag det inte alls.
it was summer when i saw your face, looked like a teenage runaway
