En längtan bort
Jag är uppvuxen i en stor, fin villa ute på landet i Dalarna. Ofta när jag pratar om att jag kommer från Dalarna så får jag höra mycket om hur fint Dalarna är. Ja visst, det är fint. Men jag har så länge jag kan minnas vilja komma därifrån. Aldrig känt mig tillräckligt hemma även fast det alltid har varit det som är hemma.
Jag och min famij har alltid rest mycket. Under hela min uppväxt. När jag var 3 år upptäckte jag att den grekiska ön Rhodos är den mest fantastiska ön på hela jordklotet. På planet hem sa jag till mamma att de kunde vända planet. Jag ville stanna kvar. Längtade aldrig hem. Jag minns fortfarande känslorna i bilen på vägen hem från Göteborg när jag var 14. Mådde dåligt över att se snön när vi närmade oss hemma i Dalarna. I Göteborg hade det ju varit vår och vi hade suttit i grönt gräs. Jag ville stanna kvar i Göteborg. Längtade verkligen inte hem.
Efter studenten visste jag inte riktigt vad jag ville. Blev arbetslös. Sökte jobb på andra orter utan napp. Visste innerst inne att det inte skulle gå. Visste att jag inte skulle få något jobb när jag inte hade någonstans att bo. Visste att jag inte bara kunde lämna allt här hemma utan någon egentlig riktig anledning. Jag hade för mycket som höll mig kvar då.
Jag hade bara en utväg. Jag måste plugga. Plugga på en högskola. Det blir bra. Jag ville jobba inom media. Gillade att fotografera, att skriva och visuell kommunikation. Jag sökte alla utbildningar jag kunde tänka mig studera just då. Med Borlänge längst ner i ansökningslistan. Jag ville ju därifrån. Men sökte ändå utifall utifall.
När antagningsbeskedet kom har jag aldrig i hela mitt liv känt mig så misslyckad.
Jag kom in på en utbildning i Skåne. I Kristianstad. Kristianstad och Malmö var de två städerna som låg ovanför Borlänge. Väldigt långt ner i min ansökningslista med andra ord. Skåne? Va fan. Skåne? Ja, jag ville bort från Dalarna men inte så långt bort. Inte 70 mil bort.
Men jag visste ju. Jag kunde inte stanna kvar längre. Inte en endaste dag till helst. Så jag bestämde mig och sa Jaha, då blir det Skåne då. Tog mitt lilla pick och pack och hyrde ett rum i en källare nära skolan. Första veckan i september var så himla varm. Höstkvällarna i Skåne var mycket varmare än i Dalarna. Det kunde jag mycket mer än väl leva med.
Nu i efterhand är jag glad över att jag ens kom in på en utbildning över huvud taget. Och jag är glad att jag väntade till jag var 20 år innan jag flyttade. Hade jag var yngre hade jag kanske inte klarat det alls. Det var tufft att flytta så långt bort.
Och inte heller kunde jag då ana att den här flytten skulle vara det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Mobilen, vår allra bästa vän?
Torsdagen den 12 maj är det Nedkopplingens dag. En dag då vi uppmuntras till att stänga av vår mobil, surfplatta och dator. En dag då vi ska reflektera över vår medieanvändning. Bakom initiativet står Anna Nygren som är livsstilspedagog och som tidigare jobbat som lärare. Hon har även utvecklat plattformen Ung Livsstil som vänder sig till barn, ungdomar och föräldrar som vill inspireras och få mer kunskap om hur de kan leva ett mer hållbart liv.
Sverige är ett av världens mest uppkopplade länder och i åldrarna mellan 16-24 år uppger 91 procent att de använder internet dagligen, enligt en undersökning av Sifo. Det kan påverka ungdomarnas sömn, matvanor och fysiska aktiviteter, säger Anna Nygren.
Jag själv tillhör den gruppen som är uppkopplad väldigt ofta. Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan min telefon. Den följer med mig överallt.
Däremot finns det gånger då jag kommer jag på mig själv hur mycket jag egentligen använder telefonen. Och frågar mig själv hur viktigt det egentligen är att hela tiden vara uppkopplad. Exempelvis brukar jag låta telefonen ligga i fickan under tiden jag pendlar till jobbet, när jag åker buss och tåg. Och tillbringar jag tid med min familj och släkt har jag inte så svårt att låta mobilen ligga kvar i hallen under tiden. Även om det kliar i fingrarna efter ett tag och jag måste gå och titta om någonting har hänt.
Det är ingen nyhet att det är en stress att ständigt vara uppkopplad. Att alltid vara tillgänglig är en inre stress som många av oss lider av varje dag. Även om det inte alltid är medvetet. Mpbilen är det sista vi tittar på innan vi somnar och det första vi tittar på när vi vaknar. Jag tror absolut att Anna har rätt när hon säger att det kan påverka vår sömn, våra matvanor och våra fysiska aktiviteter.
Man ska självklart inte glömma alla bra sidor internet har också. Internet har gått och blivit en del av vår vardag och någonting som vi är beroende av, både privat och i arbetet för många. Det handlar inte om att ta bort uppkopplingen ifrån oss. Det som är viktigt är att vi blir mer medvetna.
Jag tror att en distans mot uppkopplingen ibland kan vara bra. Jag tror att det är någonting som vi mår bättre av i längden. Att faktiskt hålla huvudet uppe istället för rakt ner i telefonen kan ge nya insikter och du kan få uppleva saker du inte hade sett annars. Det får oss också att leva mer i nuet, att bli medvetna om vad som faktiskt händer runt omkring oss och njuta av det vackra livet har att erbjuda.
Jag vet inte om en specell temadag kommer hjälpa. Men det kan i alla fall användas som en påminnelse att koppla ned sig då och då. Jag vet att jag kommer använda både mobil, dator och sociala medier på torsdag. Men jag ska försöka att även koppla ned någon gång under dygnet.
det är sommar!
Sommaren är här!
Äntligen sol, glass, bara ben och brunbränd kropp! Jag är helt klart lyckligast under den här tiden på året. Sommaren kom under min vistelse i Dalarna. Var där en hel vecka från torsdag-torsdag och sedan följde mamma med mig till Malmö <3. Hon åkte hem i morse igen och nu är jag ensam igen. Det är ju det sämsta för sommaren blir ju ännu bättre när man har sällskap.
En tatuering har kommit till min kropp också. Sex tatueringar finns nu på min kropp. Denna gjorde jag tillsammans med mina syskon <3 Där jag är mellanbarnet och därför fyllt i den mellersta tatueringen. Mycket nöjd är jag.
