En längtan bort
Jag är uppvuxen i en stor, fin villa ute på landet i Dalarna. Ofta när jag pratar om att jag kommer från Dalarna så får jag höra mycket om hur fint Dalarna är. Ja visst, det är fint. Men jag har så länge jag kan minnas vilja komma därifrån. Aldrig känt mig tillräckligt hemma även fast det alltid har varit det som är hemma.
Jag och min famij har alltid rest mycket. Under hela min uppväxt. När jag var 3 år upptäckte jag att den grekiska ön Rhodos är den mest fantastiska ön på hela jordklotet. På planet hem sa jag till mamma att de kunde vända planet. Jag ville stanna kvar. Längtade aldrig hem. Jag minns fortfarande känslorna i bilen på vägen hem från Göteborg när jag var 14. Mådde dåligt över att se snön när vi närmade oss hemma i Dalarna. I Göteborg hade det ju varit vår och vi hade suttit i grönt gräs. Jag ville stanna kvar i Göteborg. Längtade verkligen inte hem.
Efter studenten visste jag inte riktigt vad jag ville. Blev arbetslös. Sökte jobb på andra orter utan napp. Visste innerst inne att det inte skulle gå. Visste att jag inte skulle få något jobb när jag inte hade någonstans att bo. Visste att jag inte bara kunde lämna allt här hemma utan någon egentlig riktig anledning. Jag hade för mycket som höll mig kvar då.
Jag hade bara en utväg. Jag måste plugga. Plugga på en högskola. Det blir bra. Jag ville jobba inom media. Gillade att fotografera, att skriva och visuell kommunikation. Jag sökte alla utbildningar jag kunde tänka mig studera just då. Med Borlänge längst ner i ansökningslistan. Jag ville ju därifrån. Men sökte ändå utifall utifall.
När antagningsbeskedet kom har jag aldrig i hela mitt liv känt mig så misslyckad.
Jag kom in på en utbildning i Skåne. I Kristianstad. Kristianstad och Malmö var de två städerna som låg ovanför Borlänge. Väldigt långt ner i min ansökningslista med andra ord. Skåne? Va fan. Skåne? Ja, jag ville bort från Dalarna men inte så långt bort. Inte 70 mil bort.
Men jag visste ju. Jag kunde inte stanna kvar längre. Inte en endaste dag till helst. Så jag bestämde mig och sa Jaha, då blir det Skåne då. Tog mitt lilla pick och pack och hyrde ett rum i en källare nära skolan. Första veckan i september var så himla varm. Höstkvällarna i Skåne var mycket varmare än i Dalarna. Det kunde jag mycket mer än väl leva med.
Nu i efterhand är jag glad över att jag ens kom in på en utbildning över huvud taget. Och jag är glad att jag väntade till jag var 20 år innan jag flyttade. Hade jag var yngre hade jag kanske inte klarat det alls. Det var tufft att flytta så långt bort.
Och inte heller kunde jag då ana att den här flytten skulle vara det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Kommentarer
Trackback
