Det är midnatt och jag har äntligen lämnat in den sista uppgiften för denna gång. Jag har suttit i flera timmar och bara försökt utan att komma någonstans. Jag tyckte synd om mig själv och ville bränna upp boken som jag inte lyckades läsa. Tillslut satte jag på denna spotifylista och tog mig själv i kragen och sa att jag ska lämna in den här uppgiften ikväll och så är det bara.

 

De sista veckorna av dessa kurser har varit riktigt jobbiga. Jag har inte alls haft någon motivation till att plugga, jag har tyckt att det varit tråkigt och inte haft samma inspiration och vilja som jag brukar i vanligtvis ha. Jag vet inte vad det beror på, men det har varit tufft. Och nu är kurserna över. Jag borde jubla. Men det gör jag inte. Jag sitter hellre och drar mig i håret av denna omotivation än att gå vidare med det vi ska göra nu. Nämligen praktik. 

 

Det är måndag nu. Det är VFUns första dag. Jag har fortfarnade ingen praktikplats färdig. Allting känns bara så himla hopplöst och om det inte löser sig snart så vet jag inte vad jag gör. Det var ju aldrig meningen att det skulle bli såhär. Jag vill ju inte vara den som är oengagerad. Jag är inte såhär oengagerad i skolan i vanliga fall. Jag vill visa mina kunskaper för någon, jag vill inte bara sitta här hemma och tycka synd om mig själv. Men hur mycket jag än söker efter min vilja och engagmang så verkar den inte finnas någonstans? Jag har ingen ork och jag kan helt ärligt inte förstå hur allt kunnat bli såhär fel.

 

Jag kan inte ens svara på hur det går. Jag kan inte svara på vad det är jag vill. Jag är trött på att bara klaga men fortsätter ändå. Fasen vilket skit-söndag det har varit. Nu ska jag sova och hoppas på en vecka med bra nyheter.